GOBL Författar AB -  Göran Blohm - we are all equal
Vill du fortsätta att läsa berättelsen om hur livet utvecklades för Sascha och följa hans karriär inom den Sovjetryska marinen, så kan du nu beställa boken på hemsidan. Sascha räknas som den ryska miniubåtens fader. Berättelsen klassas som politisk spänningsroman. Priset är 220:- + porto ( cirka 49:-) inom Sverige.
Här nedan följer ett utdrag ur bokens ingress.


Saschas berättelse.

Men för att börja berättelsen från början så hette min mamma Maja, hon hade ett svenskt efternamn men det har jag glömt. Hon kom ifrån Sverige och om jag kommer ihåg rätt så kom hon ifrån byn Lomma. Det sägs att hon och hennes dåvarande pojkvän Bertil tyckte att Sverige gick imperialisternas vägar och att Sverige var på väg mot total kapitalism. Solidariteten och Erlanders socialism var bara en läpparnas bekännelse. Så 1961, strax innan paradisets mur byggdes för att förhindra massinvandring från väst, emigrerade Maja och Bertil till socialismens paradis, det vill säga DDR eller på ren tyska Deutsche Demokratische Republik eller Östtyskland på ren svenska. Nu blev det inte riktigt som de hade tänkt sig.
Att få tillbringa den första tiden i Östberlin var deras mål innan de skulle bestämma sig för var de skulle slå sig ned. Där skulle de hitta rytmen och bara njuta av all lycka som de skulle finna hos tyskarna. Därefter skulle de resa runt i gemytlig takt och bekanta sig med DDR, med den lyckliga befolkningen och engagera sig i världssocialismens utbredning, kanske dra till Rumänien eller varför inte ända till Vietnam för att sluta på Kuba. Men de vaknade brutalt upp en morgon. Knappt en vecka efter det att muren var på plats, väcktes de av att folkpoliser beordrade dem att ta sina tillhörigheter med sig och bege sig till Bahnhof Ost och anmäla sig hos Intendenten. Sina pass fick de lämna till det armviftande polisbefälet som vägrade att svara på frågorna de hade. Men någon oro kände de inte. De var ju i arbetarnas paradis, i jämlikhetens land. På Berlin Ost fick de tillsammans med flera hundra västerlänningar, ta plats på ett tåg. Det var ett gammalt lok som drog de 24 vagnarna. Ångan blandades med sotpartiklar så att rökplymen som steg upp ur den hiskeliga skorstenen var alldeles svart. På sätena låg en kortfattad skriftlig information som beskrev att invandrarmyndigheten upptäckt att många västagenter planterats in i DDR, så kallade "Schlafende Hunde". Vägen in i arbetarparadiset var för enkel så därför måste muren byggas upp för att förhindra en allt för stor invandring. För att lösa problemet med ”Schlafende Hunde”  skulle alla västimmigranter skickas bort ifrån gränsen. Långt bort. Att återvända till Sverige var ju otänkbart. Alla nyanlända, dit Maja och Bertil räknades, måste skolas in i systemet och de som inte ville acceptera sättet som omskolningen skulle ske på, blev skickade till de socialistiska Gulagstäderna. På så sätt var problemet med okontrollerad invandring löst. En Gulagstad var att likna vid ett arbetsläger och där placerades politiskt opålitliga personer blandat med kriminella och vanliga idioter för att där förstå, acceptera och sedan hylla Lenin, Stalin och socialismen. Därför skulle den gruppen som Maja och Bertil hamnade i skickas till de stora spannmålskolchoserna i Ukraina. Där är jorden svart och tung. Den räknas till en av världens bördigaste. Där är jobben rikliga, tuffa och tunga. Där finns inga vägar tillbaks, bara vägar in och därför måste spannmålskolchoserna vara en dröm för unga idealister från Sverige. Här kunde de inskolas i den riktiga socialismen, hårt kroppsarbete varvad med politiskt skolning och bli goda arbetare och uppfylla centralkommitténs femårsplaner.
Något gick snett med Bertil för han började att protestera, han ville inte till Ukraina, han var ju gymnasielärare och medlem i KPMLr, den radikalaste av kommunistpartierna i Sverige. R betydde radikal och stod stalinism väldigt nära. Han ville arbeta med politik och väcka socialismens tankar i Sydamerika. Kuba hade han som ändhållplats, efter Rumänien, för sin resa i socialismens namn. Nästa morgon var Bertil skild från Maja och de sågs aldrig mer. Maja tvingades att byta destination och sattes på ett annat tåg som avgick mot Kaliningrad. Om du inte vet det så var Kaliningrad, tidigare Königsberg, sovjetflottans Östersjöhamn och en mycket strategiskt viktig plats. Kaliningrad är en så kallad enklav belägen mellan Polen och Lettland.
Maja var en vacker kvinna, nordisk sval och med sitt kortklippta blonda hår och sina bruna fräknar väckte hon uppmärksamhet. Männen tittade på henne och hennes utmanande kropp, välväxt och kvinnlig slank. Kvinnorna intrigerade gärna emot henne och talade nedsättande om hennes kvinnligt välformade kropp. Berättelsen säger att Maja gillade läget, såg möjligheten, fogade sig och gick ut som kursetta i ämnet kommunistiskt grundlära. Hon lärde sig både ryska och tyska snabbt och enkelt. Hon var nu tre-språkig och detta var en språngbräda uppåt. På så sätt blev hon upptäckt. Maja blev en stalinist ända ut i fingerspetsarna och genom att hon var klok nog att inte hålla hårt i trosorna fick hon sig en snabb karriär i partiet. Hon visste hur hon skulle manövrera sin person och i synnerhet sin kropp.